9/11

Tillsammans med JFK är händelserna den 11 september 2001 den mest uppmärksammade attacken på Amerika.

Båda kom att förändra såväl amerikanernas syn på sitt eget land som omvärldens uppfattning om vad Amerika egentligen är.

I båda fallen deklarerades från offentligt håll inom någon timme vilka som låg bakom attacken. Det kom att förbli den officiella versionen.

De som ifrågasatt denna officiella version har kommit att betecknas som ”konspirationsteoretiker”. Ett ifrågasättande skulle i praktiken innebära att man beskyllde sin regering för att ljuga.

Tjugo år efter attacken mot World Trade Center, Pentagon och det plan som förmodats ha störtat över Pennsylvania har ifrågasättandena av den officiella berättelsen vuxit kraftigt. Idag är det färre än hälften av amerikanerna som tror att det var Osama bin Laden som låg bakom händelsen.

Granskar man de faktiska bevisen är det inte svårt att förstå att skepticismen växer. En del invänder säkert att det är ett tecken på allmänt minskat förtroende för myndigheter. Mot det kan påstås att allmänheten idag har betydligt lättare att få tag på information som inte överensstämmer med det Mainstream Media förmedlar. Det finns troligen fog för bägge antagandena.

För min egen del har jag lagt ner åtskilligt med tid och ansträngning för att sätta mig in i fakta. Jag har ägnat mindre tid åt det vi inte kan få reda på den vägen; nämligen vem eller vilka som annars skulle ha gjort det om inte det var Al Qaeda.

Enligt min uppfattning är det så många fakta som inte stämmer med 9/11 Kommissionens berättelse att den omöjligen kan vara sann. Min slutsats blir att den avsiktligt syftar till att vilseleda allmänheten. Varför detta skulle vara fallet kan man givetvis spekulera över men det finns inte tillräckligt med påtagliga fakta som kan binda någon annan vid brottet. Det få bli en uppgift för en framtida utredning.

Nedan ska jag redogöra för de viktigaste omständigheterna som enligt min mening gör att 9/11 Commissions berättelse inte håller.

1. Hur tornen föll.

Enligt den officiella versionen föll de 104 våningar höga tornen med trettio minuters mellanrum efter det att de träffats av var sitt Boeing 757 passagerarplan, som kidnappats av Al Qaeda. I bägge fallen träffades tornen nära den övre fjärdedelen; c: a 80 våningar ovanför marken. De föll efter en dryg halvtimme i nära fritt fall rakt ner. Orsaken till att fallet skedde på detta oväntade sätt var – säger rapporten – att tornens stålkonstruktion försvagades av det brinnande flygbränslet och gav vika utan motstånd när de delar som träffats och de utbrända våningarna ovanför började falla.

Påståendet accepterades till en början av en vettskrämd allmänhet. När man så småningom började granska berättelsens sannolikhet stod det klart för framför allt personer med kännedom om byggnadskonstruktion att det inte kunde vara riktigt. Det skulle förutsätta att allt som dittills var känt om Newtons grundläggande lagar om kroppar i rörelse måste avfärdas och en ny naturlag sättas i dess ställe.

Den viktigaste principen i Newtons nästan 400 år gamla lagar som berördes av händelsen var att det för varje kraft i rörelse skapas en motkraft som till slut sätter stopp för den – i det här fallet – nedåtgående rörelsen. Under de fallande c: a 20 våningarna stod 80 motsvarande våningar som borde ha stoppat fallet åtminstone halvvägs om inte tidigare.

Påståendet att den underliggande stålkonstruktionen var så påverkad av flygbränslet kan vid en närmare eftertanke lätt avfärdas. I tankarna fanns max 150 ton bränsle. Av dessa försvann minst hälften efter den explosion som inträffade vid kollisionen. Återstod således max 100 ton. Mot detta stod en återstående minst 50 000 ton stålkonstruktion som skulle ha försvagats så att den inte gjorde motstånd. Det är en total omöjlighet.

För det första tar det tid innan stål ger efter, vilket bevisas av den tid det tog innan tornen började rasa och för det andra sker detta inte annat än om det finns en koncentrerad uppvärmning riktad mot avgörande punkter. Så var fallet i de 3–4 våningar som träffats men inte för de underliggande. För det andra evakuerades flera tusen personer under mellantiden ur tornen ända från 75 våningen och nedåt via trapporna fram till dess fallet skedde. Hade stålet hettats upp tillräckligt skulle en evakuering ha varit omöjlig.

Den underliggande konstruktionen var således i princip intakt när fallet påbörjades. Enligt Newtons grundläggande lag var en accelererande kollaps i närmast fritt fall utesluten. I stället borde fallet ha skett avstannande och stoppat helt vid våning 50 eller 40.

Härtill kommer att järnbalkar på flera ton slungades hundra meter eller mer åt sidorna och träffade närliggande byggnader; att praktiskt taget all cement pulvriserades och spreds till ett tjockt lager över hela södra delen av Manhattan. Båda dessa händelser indikerar att det fanns andra krafter i rörelse än de som utlöstes av planen.

2. Identifieringen av kaparna.

Vid några viktiga tillfällen åren före angreppen i New York och Washington, hade – enligt uppgift – Al Qaeda anfallit amerikanska mål utanför USA: en ambassad i Kenya och kryssaren ”Cole” som befann sig i arabisk hamn. Ett misslyckat sprängattentat mot World Trade Center hade också inträffat i början av 1990-talet. Man hade kommit till slutsatsen att Osama bin Laden förberedde ett attentat i USA.

Under själva kapningen av planen fick säkerhetstjänsterna indikationer om att det rörde sig om personer av arabiskt ursprung. Dels hade man uppsnappat ett meddelande som antogs komma från Mohammed Atta (som sedan utpekades som ledare av terroristgruppen) och som hade gått ut till passagerarna och besättningen under kapningens gång samt dels meddelanden från andra plan via passagerarnas mobiler och planens egna telefoner som tydde på att det var araber.

Man hade också redan på morgonen hittat en väska som skulle tillhöra Muhammed Atta med diverse identifikationshandlingar samt planer avseende kapningen. Den väskan hade inte klarat transiten från det första planet från Portland, som Atta tagit på morgonen, till den kapade 757:an på Boston Logan Airport.

Senare kom man att identifiera några kapare via Boston Logans kameraövervakning vid incheckningen.

En av de mer spektakulära identifieringarna avsåg en av kaparna som varit på det första planet som träffade WTC. Efter att planet träffat tornet men innan det föll hade en okänd privatperson hittat ett nästan oförstört pass c: a 300 meter från WTC och överlämnat det till en polisman. Passet var utställt i namnet på en av de antagna kaparna.

Det är mycket som är fel med ovannämnda identifieringar.

1. Bilderna som identifierade kaparna på flygplatserna är inte tidsstämplade. De avvek på det sättet från vad som är gängse. Den enda som är det är tagen på Portland och inte på Boston Logan.
2. Det upphittade passet är uppenbart en påhittad historia. Det skulle ha undkommit den fruktansvärda explosion som uppstod när planet flög in i WTC med 900 km/timme samtidigt som explosionen var så kraftig att ingen av de fem kaparna kunde identifieras via DNA. Inte nog med det. Ingen kan förklara hur ett pass som är tillverkat av inplastat papper, över huvud taget kan flyga 300 meter. Det kan inte lyckas även om man försöker skjuta ut det med en kanon.
3. Det finns inte ett enda vittnesförhör med någon av alla de tusentals passagerare på Boston, Logan, eller Dulles Airport i Washington, som styrker berättelsen om kaparna. De skulle ha kommit i grupper om fem respektive fyra personer. Det finns helt enkelt inga sådana registrerade vittnesförhör. Det finns så kallade ”flight manifests” som avser kaparna, men dessa kunde lika gärna ha tillverkats i efterhand.
4. Alla övervakningskameror på Logan och Dulles, med vilka man hade kunnat identifiera kaparna vid eller i ankomsthallen, var ”ur funktion” den aktuella dagen.

Summan av ovanstående är att det helt enkelt inte finns ett enda dokument, vittnesmål eller fotobevis som binder någon av de 19 förmodade kaparna vid de flygplatser varifrån de uppges ha flugit på morgonen den 11 september.

3. Flight 93.

Ett av de kapade planen störtade nära den lilla staden Shanksville i Pennsylvania. En handfull modiga passagerare gick till motangrepp mot kaparna och tvingade fram att det missade sitt förmodade mål i New York eller Washington. I stället störtade det med nosen före i full fart ner på en åker. Händelsen har återgetts på en spelfilm från Hollywood.

Detta narrativ, som alltså är officiellt återgivet i kommissionens rapport saknar stöd i verkligheten. När de första personerna kom till platsen där kraschen ska ha skett fanns inget plan där. Bara ett hål i marken (som tidigare schaktats ut på platsen); c: a tre meter djupt och femton meter brett, samt en mycket begränsad rökutveckling vittnar om att något kan ha hänt. Enligt vittnena fanns dock inget som helst spår av något plan.

Senare har man publicerat foton av diverse föremål som uppges ha hittats på platsen. Bl.a. har rotorn till en flygmotor hittats strax under markytan när området grävdes ut med en caterpillar. Dessutom ett pass som påstås identifiera en av kaparna.

I en tidigare upplaga av Wikipedia (före 2018) uppgavs att planet träffat marken med en sådan kraft att planet slukats upp av marken. (I Kommissionens rapport har man inte gett någon förklaring överhuvudtaget.) I en senare upplaga av Wikipedia ändrade man historien och uppgav i stället att planets alla delar skingrats och återfunnits i form av fragment i en närliggande skogsdunge. Där har man också funnit spår av kroppsdelar som gjort att man kunnat identifiera de flesta av passagerarna.

Om man studerar bilderna från inträffade stora flygplanskatastrofer återfinns ett mönster: i nästan alla fallen där nosen varit ledande del har man funnit stjärten i mer eller mindre oskadat skick. Den har helt enkelt slitits loss vid markkontakten och kastats åt sidan ett antal meter. Passagerarnas bagage, som lastas längst bak, återfinns ofta i tämligen oskadat skick. Så var till exempel fallet med planet från Germanwings 9525 som avsiktligt flögs in i en alpvägg i full fart i mars 2015. Bagaget är spritt över katastrofområdet men det mesta finns nära själva kraschpunkten.

I det här fallet var platsen en åker. Densiteten i marken utesluter att planet skulle ha slukats, som ju var den första versionen. Samtidigt är det åtskilligt mjukare där än i en bergssida vilket talar för att kraschmönstret inte skulle ha avvikit påtagligt från det normala.

Enligt den officiella versionen har man återfunnit över 90 % av planet. Delarna förvaras på ett museum. Det museet är dock inte tillgängligt för allmänheten!

4. Pentagon.

Enligt 9/11 Commission var det ett passagerarplan som i över 900 km/tim hastighet flög in i Pentagon kl. 9.43. Det träffade de understa våningarna på en av de fem flyglarna och trängde djupt in i byggnaden, dödade och skadade flera hundra människor.

Planet hade startat på Dullesflygplatsen, nära Pentagon, flugit i en knapp timme i västlig riktning, kapats av terrorister och vänt tillbaka mot Washington. Väl nära centrala Washington hade planet gjort en korkskruvsgir av det mer akrobatiska slaget, tagit sikte mot Pentagon, och i marknivå, efter att ha träffat ett antal lyktstolpar, fortsatt med full fart in i byggnaden.

Man har konstaterat att det fanns 87 övervakningskameror som kunde ha registrerat händelsen, men, precis som var fallet vid flygplatserna tidigare på morgonen, var alla ur funktion den dagen. Det finns ett allmänt spritt videoklipp, taget vid en av fordonsinfarterna till området, som sägs bekräfta händelsen. Det påstås visa en flygplanskropp som kunde vara planet. En närmare granskning visar dock att ”kroppen” inte har rört sig mellan bildsekvenserna.

Åtskilliga vittnesmål har tagits upp av bilister på motorvägen utanför Pentagon som noterat ett plan och en explosion. Inget vittne har dock sett själva kollisionen.

Mot den officiella berättelsen finns åtskilliga invändningar. De avgörande är enligt min mening följande.

1. Det är fysiskt omöjligt för ett passagerarplan att färdas i den angivna hastigheten i markplanet. Dels är sannolikheten stor för att planet bryts isär i luften och dels finns det ingen möjlighet att kontrollera färden vare sig i höjd-eller sidled.
2. Största delen av planet påstås ha trängt in i byggnaden och förintats där. Precis som var fallet vad gäller tornen (se ovan) gäller Newtons lagar om motstånd, vilket medför att planet skulle ha brutits sönder utanför ytterväggen.
3. Den av kaparna som påstods ha suttit vid spakarna kunde inte flyga ett plan överhuvudtaget, baserat på den berättelse som publicerats av en flyglärare i Florida, där kaparen hade gått på kurs kort före händelsen. Expertpiloter har vittnat om att ingen av dem skulle kunna ha utfört den påstådda ”korkskruvsrörelsen” i den angivna hastigheten med ett passagerarplan eller ha kunnat föra in planet i Pentagon i markhöjd. Ännu mindre sannolikt är det att en okunnig kapare skulle ha kunnat göra det.
4. Infarten mot Pentagon noterades i god tid i Vita Huset och av det starkaste luftförsvarsskydd som finns i USA utan att något ingripande skedde.
5. En överlevande från den flygel där träffen uppges ha skett hade gått ut barfota utan att ha svett fötterna. Hade byggnaden träffats av ett plan, hade golvet var fullt av brinnande flygbränsle, som omöjliggjort promenaden.

Det finns minst tio lika viktiga invändningar ytterligare men jag nöjer mig med ovanstående för att påstå att berättelsen är osann.

5. Byggnad 7.

Ytterligare en byggnad föll den 11 september. Det var den 47 våningar höga ”Building 7”, som tillhörde WTC-komplexet men som låg c: a 300 m från tornen. Den träffades aldrig av något plan men antändes av brinnande delar från de andra byggnaderna.

Byggnad 7 föll rakt ner i fritt fall sju timmar efter fallet av tornen.

Händelsen nämndes inte i 9/11 Kommissionens rapport.

En officiell rapport om fallet kom 2008. Där sas det att det var bränderna som orsakade att en balk föll av sitt fäste och utlöste hela det förlopp som filmats på video.

Till en början förnekades att det var en period av fritt fall på 2.8 sekunder i början av förloppet (som tog knappt 7 sekunder i sin helhet). Av rapporten framgår det dock av tabellerna att så var fallet.

I den deskriptiva delen uttrycks fallet som att ha skett sekvensvis; d.v.s. en process som gradvis spred sig över hela byggnaden. Det motsägs av det dokumenterade fria fallet. NIST (National Institute of Science and Technology) som skrev rapporten har inte förklarat diskrepansen.

Anledningen till den självmotsägande rapporten är, enligt min mening, att de inte kan förklara det fria fallet. Detta kan bara förklaras om det i stället förekommit en så kallad ”controlled demolition”; d.v.s. på förhand apterade sprängmedel, i byggnaden.

Har det varit en kontrollerad sprängning som ägt rum, räcker den som bevisning för att hela 9/11 berättelsen är falsk.

Sammanfattning 9/11.

Alltför många anomalier och rena felaktigheter finns i den officiella förklaringen till händelserna den här dagen för att man ska kunna tro att ”kriget mot terrorn” med påföljande restriktioner och övervakningar för vanliga människor inte på något sätt var planerat.

Ser man dem dessutom i ljuset av dagens kaos till följd av Covid-19 kan även en mindre konspiratoriskt lagd person än jag framkalla idén av att det finns någon slags plan bakom.

Min egen uppfattning är att det finns ett mönster i händelseförloppet såväl vad gäller JFK, 9/11 som den aktuella och som går ut på att den individuella friheten ska begränsas i förhållande till globalistiska strävanden att kontrollera världen. Men det får vi återkomma till.